Okej här kommer inlägget om min historia (vet inte om jag har gjort ett sånt här inlägg tidigare). Det är bara att kommentera om ni vill fråga nånting. Om du är känslig så avråder jag dig från att läsa vidare

Min historia börjar den 1 juni 2012. Jag var då 13 år gammal och en dag kände jag plötsligt ett väldigt stort kräk behov så (det var direkt efter jag hade ätit middag) så jag gick självklart och kräktes och nu har jag inte kunnat sluta. Har gjort det till och från i ungefär ett år nu. I början av 2013 en dag tänkte jag "varför måste jag vara så fet för?". Från och med den dagen började jag minska ner mina kalorier till ungefär 800 per dag och har minskat ungefär 10 kilo. Från början vägde jag runt 60 kg och nu väger jag runt 48 kg. Mitt mål skulle vara att jag kom ner på 40 kg. Det här är inte slutet av min historia det kommer mycket mer kan jag säga.

I början av 2013 så blev jag väldigt deprimerad och sånt på grund av min vikt samt andra orsaker och i början av Juni så kom jag på den briljanta iden som var "jag börjar skär mig själv" så under sommarlovet började jag göra det men min pappa kom på mig så jag slutade i ungefär en månad sen började jag igen och då började jag på allvar. Jag kom allt djupare in i min depression och började skära mig på insidan av låret och halsen i hopp om att jag skulle dö men gjorde det aldrig. Blev allt desperatare om att få se blod men framför allt att dö. Det resulterade till att jag började planera till att begå självmord. Jag minns mitt första försök mycket väl. Det var en natt i Juli (sommaren 2013 och jag kommer inte exakt ihåg datum). Jag tog rakbladet i min hand och förde det mot min hals och tryckte det hårt mot skinnet och drog det ungefär 10 cm där på men det blev inte tillräckligt djupt tyckte jag så jag skärde mig på insidan av låret och det började blöda ganska mycket så jag tvättade rent det och gick och la mig i hopp om att jag skulle förblöda i sömnen. Dagen därpå vaknade jag upp sorgligt nog tyckte jag då och hade en väldig smärta där jag hade skärt mig. Den natten tog jag åter rakbladet och skärde mig på flera ställen och tog några tabletter och gick och sov men vaknade upp dagen därpå med bivärkningar. Höll på sådär i ungefär några veckor sen tillslut började jag söka på internet på självmord och hittade några tips. Tänker inte nämna dom här. Så jag började göra en plan och skrev en lapp som sa något i den här stilen "förlåt för allt jag har gjort" men dumt nog så visste en av mina kompisar om det och stoppade mig. Om jag räknar ihop alla gånger jag har försökt ta självmord blir det 11 gånger och nu när jag tänker tillbaks på det så är det hemskt. Sista gången jag försökte (var bara för någon enstaka månad sedan) så var det min pappa som hittade mig och jag åkte in på sjukhuset och var där på grund av just självmords försök. Dagen därpå fick jag gå på BUP (barn och ungdoms pskykriatin) för prata med en psykolog. Kan säga att jag fortfarande går där och att jag fortfarande skär mig (fast inte lika mycket nu).

Mitt tips är om du känner dig som jag var/är så prata med någon. Jag är säker på att någon i din familj/släkt kan känna igen sig på dig. Annars kan du ringa någon hjälp linje och prata med dom eller så kan du helt enkelt ringa en kompis som kan hjälpa dig. Jag lovar dig att det blir bättre och om du tänker att det inte blir det så har du fel. Självmord är inte en tillfällig lösning utan det är en permanent lösning. Tänk efter innan du bestämmer dig är mitt råd och ta det försiktigt där ute.

Jag skickar en internet kram till alla dom mår dåligt och hoppas att ni snart mår bättre. Kram

Hej igen. Nu har jag funderat klart och jag stannar på den här bloggen. Hoppas ni har det bra. Kommer upp ett lite längre inlägg runt 22 och om du är känslig bör du inte läsa det inlägget. Tog en random bild på vad min ideal vikt är på.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska starta om med en ny blogg eller om jag ska fortsätta blogga här. Ni kan kommentrea här hur ni vill ha det. PS. det vart en väldigt kort bloggpaus och jag är tillbaks