Wow säger jag bara. Tyckte det var en liten dålig fråga som jag fick av en viss person. Jag har en fråga till alla bloggläsare här. Tycker ni att det är fel om jag är emo?? Svara gärna på frågan i kommentarerna.

Tänkte gå och lägga mig nu så godnatt och hoppas att ni har det bra och att ni gillade kapitlet. Ha det bra så hörs vi imorgon

Jag gick hem till mitt hus (pappas hus) och gjorde mig beredd för en utskällning. När jag kom hem stog pappa ute på altanen och han såg inte glad ut. Han gick fram till mig och skrek "VA FAN HAR DU VARIT!?" Och jag kollade nervöst på honom och sa "i parken..." och han kollade på mig "du har rökt marijuana eller hur?". Jag kollade upp på han och nickade också tog pappa tag i min arm och släpade in mig i huset. Han höjde sin hand och var på väg att slå till mig när min mobil ringde så jag svarade.
-Det är Anton här, vem pratar jag med?, sa jag.
-Hej Anton, det är Jane, sa Jane.
-Ville du något särskilt Jane? Jag är lite upptagen, sa jag.
-Ja... Kan jag komma förbi dig om ungefär en timme?, sa Jane.
-Sure! Då syns vi då, sa jag.
-Okej, hejdå Anton, sa Jane.
-Hejdå Jane, sa jag och la på.
Pappa kollade på mig och jag la undan mobilen och pappa slog till mig på magen. Jag hostade upp blod och kollade försiktigt upp på min pappa och då slog han mig över kinden så att det började blöda lätt från den och jag ramlade ihop på golvet och hostade upp mer blod och det vart svart för mina ögon. Ungefär en timme senare vaknade jag och gick upp till badrummet och tvättade bort blodet. Jag hann precis bli klar när det ringde på dörren så jag sprang ner och öppnade och där stog Jane. Hon kollade nervöst på mig.
-Vad är det Jane?, frågade jag.
-D-din kind Anton..., sa Jane.
Jag kände på min kind och kände att det var blod där så jag förklarade vad som hade hänt och sa att hon kunde komma in och vi gick in på mitt rum.
-Fint rum du har..., sa Jane och log mot mig.
-Tack, sa jag och tog upp en cigarett.
-Röker du?, frågade Jane.
-Mm.. Det gör jag. Stör det dig om jag gör det här inne?, frågade jag.
-Nä det gör du inte, sa Jane.
Jag tände cigaretten och andades in röken och log samtidigt som Jane satt och kollade på mig så jag vände mig mot henne.
-Så..., sa jag och kollade på Jane.
-Hmm?, sa Jane och kollade på mig.
Jag blåste ut röken genom munnen och andades in ny rök.
-Vaddå?, frågade jag och kollade på Jane.
-Har du ont?, Frågade Jane.
-Vart då?, Sa jag och log lite.
Jane drog upp tröjan som jag hade på mig och när hon såg såret som jag hade på magen kollade hon på mig.
-På din mage..., sa Jane.
-Åh... Kanske lite, sa jag och kollade på henne.
Plötsligt kom min pappa in i mitt rum så jag släckte cigaretten och drog nr tröjan.
-Hej jag är Mr. Hale, sa min pappa.
-Hej Mr. Hale, jag är en kompis till din son och mitt namn är Jane Foster, sa Jane.
-Mrs. Foster jag beklagar verkligen men du måste tyvärr gå nu, sa pappa.
Jane ställde sig upp och gick till ytterdörren och jag hängde efter henne.
-Hejdå Jane, sa jag och kramade om henne.
-Hejdå Anton, sa hon och kramade mig tillbaks innan hon gick iväg.

Okej så här är Kapitel 2 av "Bara dom starka överlever". Hoppad ni gillar den. Jag ska snart gå och sova fast först ska jag spela lite howrse. Ha det bra. Bloggar ett inlägg till när jag ska gå och lägga mig //emogal

Hej allihopa! Jag kom hem för ungefär en timme sedan och nu håller jag på och skriver för fullt på "Bara dom starka överlever". Hoppas ni kommer gilla kapitel 2 av boken. Bloggar mer igen senare under dagen/kvällen när jag är klar och sånt. Ska även försöka rita denna bild (kommer längre ner). Ha det bra så syns vi senare

Just nu håller jag på och skriver "Bara dom starka överlever". Kapitel 2 är snart klar kan jag meddela. Det kommer upp någon gång ikväll.

Jag slutade skolan nyss och nu står man och väntar på bussen som kommer 15:15. Uppdaterar igen när jag kommer hem runt halv 4. Ha det bra så syns vi snart. Tror jag håller på att gå in i en depression nu. Har väldigt dåliga tankar och sånt.

Godmorgon allihopa. Hoppas att ni inte fick mardrömmar från min historia. Just nu sitter jag på skolan och väntar på att den ska börja. Vill verkligen vara hemma nu och sova. Det skulle vara väldigt skönt att sova nu. Ska försöka att skriva lite på "Bara dom starka överlever" medans jag väntar och förhoppningsvis blir den klar idag och då kommer jag lägga upp den här. Ha det bra så syns vi snart. Kram <3. Min högsta önskan just nu är att vara smal och för tillfället väger jag 50,3 kg. Vill åtminstone vägs 40 kg. Ha det bra. Hejdå

Hoppad att det tidigare inlägget inte skrämde er. Tänkte göra ett litet vill ha inlägg nu.

Vill ha nr 1: Det som jag vill ha nr 1 är IPhone 5S i färgen guld (bild kommer)
Vill ha nr 2: Det som jag vill ha nr 2 är IPhone 5S i färgen vit
Vill ha nr 3: Det som jag vill ha nr 3 är IPhone 5S i färgen silver (bild kommer)

Jag tänkte även ta och säga godnatt nu eftersom kl är 00:00 och jag har skola imorgon så godnatt och sov gott. Hoppas ni har haft en bra dag och kram <3

Okej här kommer inlägget om min historia (vet inte om jag har gjort ett sånt här inlägg tidigare). Det är bara att kommentera om ni vill fråga nånting. Om du är känslig så avråder jag dig från att läsa vidare

Min historia börjar den 1 juni 2012. Jag var då 13 år gammal och en dag kände jag plötsligt ett väldigt stort kräk behov så (det var direkt efter jag hade ätit middag) så jag gick självklart och kräktes och nu har jag inte kunnat sluta. Har gjort det till och från i ungefär ett år nu. I början av 2013 en dag tänkte jag "varför måste jag vara så fet för?". Från och med den dagen började jag minska ner mina kalorier till ungefär 800 per dag och har minskat ungefär 10 kilo. Från början vägde jag runt 60 kg och nu väger jag runt 48 kg. Mitt mål skulle vara att jag kom ner på 40 kg. Det här är inte slutet av min historia det kommer mycket mer kan jag säga.

I början av 2013 så blev jag väldigt deprimerad och sånt på grund av min vikt samt andra orsaker och i början av Juni så kom jag på den briljanta iden som var "jag börjar skär mig själv" så under sommarlovet började jag göra det men min pappa kom på mig så jag slutade i ungefär en månad sen började jag igen och då började jag på allvar. Jag kom allt djupare in i min depression och började skära mig på insidan av låret och halsen i hopp om att jag skulle dö men gjorde det aldrig. Blev allt desperatare om att få se blod men framför allt att dö. Det resulterade till att jag började planera till att begå självmord. Jag minns mitt första försök mycket väl. Det var en natt i Juli (sommaren 2013 och jag kommer inte exakt ihåg datum). Jag tog rakbladet i min hand och förde det mot min hals och tryckte det hårt mot skinnet och drog det ungefär 10 cm där på men det blev inte tillräckligt djupt tyckte jag så jag skärde mig på insidan av låret och det började blöda ganska mycket så jag tvättade rent det och gick och la mig i hopp om att jag skulle förblöda i sömnen. Dagen därpå vaknade jag upp sorgligt nog tyckte jag då och hade en väldig smärta där jag hade skärt mig. Den natten tog jag åter rakbladet och skärde mig på flera ställen och tog några tabletter och gick och sov men vaknade upp dagen därpå med bivärkningar. Höll på sådär i ungefär några veckor sen tillslut började jag söka på internet på självmord och hittade några tips. Tänker inte nämna dom här. Så jag började göra en plan och skrev en lapp som sa något i den här stilen "förlåt för allt jag har gjort" men dumt nog så visste en av mina kompisar om det och stoppade mig. Om jag räknar ihop alla gånger jag har försökt ta självmord blir det 11 gånger och nu när jag tänker tillbaks på det så är det hemskt. Sista gången jag försökte (var bara för någon enstaka månad sedan) så var det min pappa som hittade mig och jag åkte in på sjukhuset och var där på grund av just självmords försök. Dagen därpå fick jag gå på BUP (barn och ungdoms pskykriatin) för prata med en psykolog. Kan säga att jag fortfarande går där och att jag fortfarande skär mig (fast inte lika mycket nu).

Mitt tips är om du känner dig som jag var/är så prata med någon. Jag är säker på att någon i din familj/släkt kan känna igen sig på dig. Annars kan du ringa någon hjälp linje och prata med dom eller så kan du helt enkelt ringa en kompis som kan hjälpa dig. Jag lovar dig att det blir bättre och om du tänker att det inte blir det så har du fel. Självmord är inte en tillfällig lösning utan det är en permanent lösning. Tänk efter innan du bestämmer dig är mitt råd och ta det försiktigt där ute.

Jag skickar en internet kram till alla dom mår dåligt och hoppas att ni snart mår bättre. Kram

Hej igen. Nu har jag funderat klart och jag stannar på den här bloggen. Hoppas ni har det bra. Kommer upp ett lite längre inlägg runt 22 och om du är känslig bör du inte läsa det inlägget. Tog en random bild på vad min ideal vikt är på.